kan jag anse är en bra ide för skolan att samla in pengar.

Men jag kan inte förstå att skolan bara antar att alla ungdommar ska lyckas få tag på nån som vill betala dom åtminstone 250 kronor.

Och eftersom min dotter INTE lyckats hitta nånstans att få dessa pengar ifrån misstänker jag att det är lika bra att ställa till med ett....

just det, BULLBAK!

Några av stortjejens kompisar ska gå ihop och sälja hembakt bröd på stan.

Men som sagt, jag tycker att det är fel sätt att göra detta på, från skolans sida.

De anser att om eleverna inte kan få tag på nått företag/nån organsisation som vill ha hjälp och är villiga att betala så kan föräldrarna ge barnen en uppgift och en slant (där de rekomenderar minst 250 kronor)

Men tänk de som inte KAN gör det.

Känner en mamma som för tillfället lider nått extremt pga att hon inte har pengar så det räcker till sina barn.

Ena barnet ska ha skoltröja, alla barnen ska samla in pengar till blommor till lärarna. och dessutom ska hon ut med pengar till operation dagsverke.

Jag tycker inte att det är rätt. Ska man samla in pengar måste det va frivilligt, man ska inte känna sig pressad att betala själv. Vill skolan ha denna aktivitet måste de ju i så fall hjälpa de som inte får nånstans att utföra sitt dagsverke. Killen vars mamma inte har råd att betala lider säkert nog av att det inte finns pengar så det räcker, ska han dessutom behöva lida genom att berätta att hans föräldrar inte hade råd att hyra in hans tjänster!

Men som sagt, jag kan stå för lite ingredienser till bak, jag kan tom tänka mig att hjälpa till att baka, men jag lider med min vän som har slut på pengar och har tre dagar kvar till barnbidrag.

Skolan borde inte kosta pengar! Ska vissa barn få avstå från vissa aktiviteter under skoltid pga att de hamnat i "fel" familj!!

Är det sant att efter regn kommer solen fram igen?

på längden, bredden och tvären.

Lortig, ren, struken, viken, tvätt som ska tvättas i klorin, tvätt som ska återfärgas svart.....

Mycke tvätt blir det, och jag kan lova att det är fullt i tvättstugan.

Värsta problemet i tvättstugan måste ju ändå va att hitta den varelse som verkar äta upp ca en tredjedel av våra strumpor. Jag har en halv livstidskonsumtion av strumpor om man bara orkade hitta strumpans kompis. Men jag är säker på att de flesta finns här nånstans....

Men i eftermiddag skiter vi i tvätten och umgås med trevliga vänner istället=)

grått, mulet, blåsigt....

Ryggontet har inte försvunnit men blivit väldigt mycke bättre.

Idag har jag känslan av att jag klarar barnen själv, så jag har släppt iväg gubben till jobbet.

Jag kan lova att det varit nyttigt för honom att vara hemma.

Det har varit den jobbigaste veckan för honom på väldigt länge. 

Han har varit duktig, tagit hand om barnen, mig, plockat, handlat och lagat mat. Konstigt hur det kan ändra sig vad som anses som okey middagsmat. Helt plötsligt funkar pulvermos fint =)

Ligger i alla fall efter med en hel del hushållsarbeten. Tvätten har stått stilla en vecka, och jag kan lova att det blir en rejäl tvätthög när man har 6 barn i hemmet, varav två småkladdar och två svettiga tonåringar.Huvudsaken är att alla är fina och rena, kläderna har räckt, så tvätthögen får bli ett senare problem.

Nu ska vi slänga i småtjejerna frukost, båda har ätit välling redan men nu blir det youghurt och smörgås till den stora lilltjejen och gröt för den lilla.

Ha en trevlig dag!

har jag tack och lov varit ganska förskonad ifrån.

För drygt två och ett halvt år sedan hade jag det första riktigt jobbiga samtalet.

De ringde och meddelade att pappa låg i resperator i Linköping efter en frontalkrock med lasbil under en tjänsteresa.

Man känner hur hela välden rasar runt en, men mot alla odds överlevde han och har levt ett ganska bra liv den senaste tiden.

Igår var det återigen dags för ett jobbigt besked.

Beskedet gällde återigen min pappa. Denna gången har han inte varit med om en olycka utan en sjukdom.

Efter ett par veckors värk uppsökte han läkare som kunde konstatera att han har en stor tumör i magen som spridit sig till flera viktiga organ.

Han ska få tid hos en specialist så vi vet ännu väldigt lite.

Återigen känns det som allt omkring mig rasar.

Ingenting kommer nånsin bli sig likt efter detta, hur det än går med pappa.

Jag funderar över hur allt kan va så orättvist. Han förtjänar inte att bli sjuk, inte efter allt han redan varit igenom.

Han skulle äntligen få lugn och ro runt sig nu när han äntligen fått bli förtidspensionär, nu när allt äntligen verkade va klart med försäkringsbolaget efter krocken. Men inte.

De säger att man lär sig nått av allting. Men jag undrar, måste jag verkligen ha denna kunskapen, och iså fall, kan vi inte få den på annat sätt!

i ryggen och nu kan jag knappt röra mig.

Konstigt att det behövs såå lite för att förstöra ens chans att röra sig.

Det var faktiskt så illa i natt att jag kände att jag inte klarar av att ta hand om småbruttorna

själv, så gubben har varit hemma med oss idag.

En himla tur måste jag säga, jag hade aldrig klarat mig en hel dag med alla lyft det innebär när man har en tvååring och en liten på 5 månader. Antar att det är alla lyften av dom som ligger bakom att min rygg är som den är.

I alla fall har vi haft en mysig dag tillsammans, med fint väder.

Skönt att ha gubben hemma helt otippat mitt iv veckan såhär =)

måste man va.

Idag va en sån där dag när vi inte hade nånting inplanerat och det kändes som alla ideer på saker att göra var slut.

Satt av en slump ut nånting i stil med "vad ska man göra idag" som status på facebook och fick svar av en ytligt bekant som jag knappt pratat med på tjugo år. Hon skrev att vi gärna fick komma förbi hemma hos henne på en fika.

Först tvekade jag, mest pga att hon bor några mil utanför stan. Men sen tänkte jag, what the heck!

Vi fick en mycke trevlig och annolunda eftermiddag.

Och tänk vad mycke trevligare det är att umgås med trevliga människor än att sitta ensam hemma med två gnälliga och bängliga ungar =)

Nu ska här förberedas inför ikväll när vi ska fira min man som fyller år!

helg med konfirmation för störrsta bruttan i familjen.

Oh my vad det tar på krafterna att ha stora partaj.

Men det blev en väldigt trevlig eftermiddag med de flesta nära på både min och pappans sida.

Så otroligt skönt att vi kan träffas och umgås på det viset som vi faktiskt gör.

Har en känsla av att pappans nya tjej inte är speciellt imponerad men det skiter jag i. Det som är viktigt är att det funkar mellan min man och mitt ex, och det gör det.

Söndagen tillbringade vi vid husvagnen. Sitta och söndagsmysa i förtältet är jättemysigt. 

Nu ska jag ta med mig småbrudarna ut på nått kul. Får se vad det kan bli =)