May the road rise up to met you

May the wind be always at your back

May the sunshine warm upon your face;

the rain fall soft upon your fields and until we met again,

may God hold you in the palm of His hand.

Men nu är i alla fall pappa transporterad till vårt sjukhus så nu blir det lite lättare att åka och hälsa på honom.

Njurarna ser ut att återhämta sig, pappa ser lite bättre ut även om han fortfarande ser välsigt uppsvälld ut. 

Själv känner jag mig ledsen, arg och bitter.

Om han nu har kort tid att leva önskar jag ändå att han hade sluppit bli sjuk av nånting som inte alls har med cancern att göra. Han hade kunnat åkt på sin kryssning och haft det underbart. Det hade dessutom varit ett härligt minne för mamma när han inte finns längre. Nu kommer istället mamma se tillbaks på resan som en skräckupplevelse.

Här hemma är det mesta kaos just nu. Allt hushållsarbete blir lagt på is. Jag orkar inte ta tag i alla tvätthögar och dammråttor. Jag ser till att hålla mig hemifrån istället....

Tur är det hur som hellst att det är underbart väder!

Det känns som sommaren är på väg på riktigt och det är bra!!