på sonens far som återigen "fursvunnit" ut på egna äventyr under sonens pappahelg.

Irriterad över att jag återigen fått lämna det jag höll på med, för att åka flera mil för att hämta hem sonen, som naturligtvis är ledsen, besviken och vill hem.

Förstår inte hur en vuxen människa kan göra på det viset.

Leva sitt eget liv och skita i sin familj.

Lämna sonen med sin fru för att gå ut några timma, inga problem.

Men att gå ut några timma och sen inte komma hem nått mer, det är f-n inte okey!

Tacka 17 för att killen känner sig besviken på sin pappa. 

Han har inget som hellst förtroende för honom, och det har inte jag heller förresten!

Nu blir det nog lugnt med övernattningar hos pappa för ett tag.

Pratade med pappan i telefon i går kväll, men han förstår inte varför. Kallar mig "förbannnade jävla idiotkärring" som lägger sig i.

Men vill inte min son dit nått mer så behöver han inte det. Han är 11 år och genomskådar sin far.

Har pappan andra åsikter så får vi ta det på familjerätten, jag är nämligen inte intresserad av att försöka förklara hur man normalt sett beteer sig mot sitt barn, jag har försökt och han kommer aldrig att fatta i alla fall!

Och jag kommer INTE acceptera att han vrider på allt och säger att allt är mitt fel.

Jag vet att han använder det för att slippa känna sig dålig själv.

Men det sårar även om jag vet att jag inte gjort nått fel.

Allt hänger på honom.

Det är ingen annans fel att han är en totalt värdelös förälder och förebild.

Nu har jag skrivit av mig så nu känns allt i alla fall lite bättre   

Sotaren ska komma någon gång mellan 12 och 2.

Så tråkigt när man inte vet exakt vilken tid, man yrar liksom bara runt och gör ingenting och bara väntar på att 

att det ska bli dax.

Men ändå så himla skönt att vi äntligen fick en tid för sotning, kan meddela att det är nästan lika svårt att få en

date med sotaren som att få en tid på vårdcentralen.... =)

Skönt med fredag!

Längtar tills gubben kommer hem.

Då ska vi packa bilen full av ungar, hundar, och massor av snask för i helgen drar vi iväg till husvagnen.

Blir nog ganska ensamma på campingen, men det är så himla mysigt att bara mysa med levanande ljud, god mat och gott vin framför tv´n när snön yr utanför husvagnen.

Nån gång, när småtjejerna blir lite äldre, då tänker jag minsann vintercampa i Säfsen eller nått liknande.

Just nu känns det onödigt dyrt eftersom slalom inte skulle funka så bra.

Som det är just nu är det ju bara husvagnsmyset vi är ute efter. 

Undrar om vi har tid och ork att införskaffa några julklappar i helgen....

här hemma!

Har varit ute en sväng med barnen och lille vovven. 

Både lilltrollet och hunden var lika nyfikna på snön.

Nu har vi fikat saffransbullar och pepparkakor och lilltrollet har gått och lagt sig.

Lillfröken har snurrat in sig i en filt och krupit upp i soffan och myser framför 

en av Astrid Lindgrenfavoriterna.

Själv ska jag krypa efter upp i soffan, ska bara ta hand om min tvättstuga först.

Bäst att passa på medans lilltrollet sover  

Sista veckan som vi kan göra vad vi vill.

På måndag börjar inskolningarna på dagis, och veckan efter det ska jag försöka 

komma iväg till jobbet bågra timmar.

Längtar efter att komma tillbaks till mina arbetskamrater, samtidigt som det är 

lite sorgligt att min sista mammaledighet snart är över! 

efter denna dan.

Missförstå mig rätt, jag ÄLSKAR ALLA våra barn.

Men ibland blir det lite FÖR mycke.

När det totalt var tio ungar här så var ljudnivån på max.

Skitjobbigt men ändå känns det bättre än innan alla fått kompisar, för då är det totalbängel.

"Vad ska jag göra?" "Vem ska jag ringa till?" "Det finns inget att göra"

Sen kan jag inte hjälpa det, jag har verkligen GôRSVÅRT för vissa av barnens kompisar.

Man försöker ju såklart att inte visa nått, man biter ihop så gott man kan.

Men ena killen som var här idag far fram som en torped, låter och klampar fram som en elefant.

Han är på nått konstigt sätt lite överallt hela tiden.

Men men, jag var rätt duktig, jag blev inte arg en enda gång   

Tålamod är ju verkligen min grej!  (Eller kanske inte....)

Nu är det i alla fall "mammatid" och jag ska sätta mig i soffan med min lilla pudelfröken, raggsockan med hålmönster som jag håller på att sticka, och en stor varm kopp glögg.

För det är jag värd!

Studiedag!

Hela huset fullt av uttråkade ungar.(Man får va glad att baren har kompisar, men just nu är det 7 ungar mellan 10-14 som härjar järnet på nedervåningen och som medhjälpare har de familjens 2-åring...)

Gap och skrik och en stackars ett-åring som försöker sova...

För kallt att skicka ut ungarna och själv kan jag inte lämna huset pga familjens nykomling, en liten pudelvalp som flyttade hem till oss förra veckan.

Nej fy 17.

Den här dagen kommer att bli vääääldigt lång!