att nu när vi äntligen har dagisplats till båda småtjejerna, då blir lilltjejen sjuk...    

Det enda positiva med detta är att vi slipper skaffa hundvakt....

efter jobb och pysslande för att få ihop barn och hundvakt inför veckan.

Jaja, vi får se från dag till dag hur det löser sig.

Ärligt, jag vet inte hur jag ska stå ut med min skadade hundvalp instängd ett par månader till.

Idag bet hon sig genom hundburen, efter att ha ylat och gnällt i en evighet.

Min mamma var i alla fall snäll nog att komma och hämta hem henne till sig. 
Ska kolla om det går bättre när hon bara har EN person runt sig, istället för en hel familj.

Känns jättetaskigt att lämpa över ansvaret på mamma, men vem vet, mamma kanske uppskattar 

lite pudelsällskap när hon sitter ensam.

Känns som den här dagen aldrig kommer att ta slut.

Önskar att det känns lite lättare i magtrakten, men dåligt samvete finns det gått om just nu.

Hur man än försöker fixa och dona så är det aldrig bra nog.

Det är alltid nån som inte är nörj, är det inte barnen så är det gubben eller hunden.

Det är i alla fall härligt att va tillbaks på jobbet.

Får se hur länge den känslan håller i sig.... =)

ja, så har min vecka sett ut.

Känner mig helt paj.

Pysslandet för att få ihop vardagen känns svårt nog utan extrakrångel när man är en familj på 8 personer.

Till veckan får i alla fall lilltrollet börja inskolas på förskolan.

Det kommer att bli jättebra. Märker redan nu att hon vill va kvar när vi är där för att lämna storasyrran.

Sen kan jag återgå till att jobba fulltid istället för att försöka hinna med hela jobbet på hälften av tiden

Vovvebäbisen, som lyckades bryta benet i förrgår är på hemgång från djursjukhuset.

Klockan 4 får jag äntligen hämta hem vårt lilla yrväder.

7 tusen fattigare. Men man kan va glad att det finns försäkringar. Annars hade vi nog inte haft råd att hämta hem henne. 30 papp är ingenting jag hostar upp utan att det svider...

Jag är såååå glad att jag inte var med när det hände. Och ännu lyckligare är jag att barnen inte lyckades skada henne.

Det var en ren olyckshändelse. 

Men jag lider med min faster som tar på sig skulden. 

Hon är jätteledsen fast ändå kan jag inte tycka att det var hennes fel.

Det positiva i det hela är att min fasters dåliga samvete har gett oss så mycke hundvakt vi nånsin kommer behöva.

Och jag lovar, det passar mig alldeles utmärkt att ha en snäll pensionär som dagmatte!

Hon har ju ändå sin hund att gå ut med, så för hennes skull blir det nog ingen större skillnad.

Trevlig helg.

Och så hoppas vi på att nästa vecka blir väldigt många gånger bättre!!

och har inte alls haft ork till bloggandet.

Har börjat att jobba. Lilltjejen är inskolad på dagis medans lilltrollet, som inskolats hos en totalt arbetsskygg dagmamma åter kommer att inskolas, denna gång på dagis.

Allt kommer att ordna sig till det bästa, men det är så tråkigt att allt alltid ska krångla en smula innan allt faller på plats.

Julen har varit bra trots allt.

Mycke god julmat, massor av julklappar.

Nu ska det faktiskt bli lite skönt när allt börjar rulla på som vanligt igen.

Det har varit jättekul att komma tillbaks till jobbet. (jaja, den känslan försvinner nog snart igen....   )

Jag är inte männsikan som ska gå hemma oh ta hand om barnen hela dagarna, jag behöver komma ut bland folk, då blir jag en bättre bullmamma när jag väl kommer hem.

Jag är imponerad av folk som faktiskt klarar av att vara mamma på heltid år efter år. Även om vi ränt runt på stans alla öppna förskolor och gjort allt vi kan för att träffa folk, så blir man ganska isolerad av att gå hemma.

Jag behöver mer vuxenkontakt.

Nu ska här städas och tvättas.

Sen hoppas jag hinna med att göra nått kul med de tre barn som varit hemma i helgen.

Ev väntas julgransskakning