på sonens far som återigen "fursvunnit" ut på egna äventyr under sonens pappahelg.

Irriterad över att jag återigen fått lämna det jag höll på med, för att åka flera mil för att hämta hem sonen, som naturligtvis är ledsen, besviken och vill hem.

Förstår inte hur en vuxen människa kan göra på det viset.

Leva sitt eget liv och skita i sin familj.

Lämna sonen med sin fru för att gå ut några timma, inga problem.

Men att gå ut några timma och sen inte komma hem nått mer, det är f-n inte okey!

Tacka 17 för att killen känner sig besviken på sin pappa. 

Han har inget som hellst förtroende för honom, och det har inte jag heller förresten!

Nu blir det nog lugnt med övernattningar hos pappa för ett tag.

Pratade med pappan i telefon i går kväll, men han förstår inte varför. Kallar mig "förbannnade jävla idiotkärring" som lägger sig i.

Men vill inte min son dit nått mer så behöver han inte det. Han är 11 år och genomskådar sin far.

Har pappan andra åsikter så får vi ta det på familjerätten, jag är nämligen inte intresserad av att försöka förklara hur man normalt sett beteer sig mot sitt barn, jag har försökt och han kommer aldrig att fatta i alla fall!

Och jag kommer INTE acceptera att han vrider på allt och säger att allt är mitt fel.

Jag vet att han använder det för att slippa känna sig dålig själv.

Men det sårar även om jag vet att jag inte gjort nått fel.

Allt hänger på honom.

Det är ingen annans fel att han är en totalt värdelös förälder och förebild.

Nu har jag skrivit av mig så nu känns allt i alla fall lite bättre