efter denna dan.

Missförstå mig rätt, jag ÄLSKAR ALLA våra barn.

Men ibland blir det lite FÖR mycke.

När det totalt var tio ungar här så var ljudnivån på max.

Skitjobbigt men ändå känns det bättre än innan alla fått kompisar, för då är det totalbängel.

"Vad ska jag göra?" "Vem ska jag ringa till?" "Det finns inget att göra"

Sen kan jag inte hjälpa det, jag har verkligen GôRSVÅRT för vissa av barnens kompisar.

Man försöker ju såklart att inte visa nått, man biter ihop så gott man kan.

Men ena killen som var här idag far fram som en torped, låter och klampar fram som en elefant.

Han är på nått konstigt sätt lite överallt hela tiden.

Men men, jag var rätt duktig, jag blev inte arg en enda gång   

Tålamod är ju verkligen min grej!  (Eller kanske inte....)

Nu är det i alla fall "mammatid" och jag ska sätta mig i soffan med min lilla pudelfröken, raggsockan med hålmönster som jag håller på att sticka, och en stor varm kopp glögg.

För det är jag värd!

Studiedag!

Hela huset fullt av uttråkade ungar.(Man får va glad att baren har kompisar, men just nu är det 7 ungar mellan 10-14 som härjar järnet på nedervåningen och som medhjälpare har de familjens 2-åring...)

Gap och skrik och en stackars ett-åring som försöker sova...

För kallt att skicka ut ungarna och själv kan jag inte lämna huset pga familjens nykomling, en liten pudelvalp som flyttade hem till oss förra veckan.

Nej fy 17.

Den här dagen kommer att bli vääääldigt lång!