ja, så har min vecka sett ut.

Känner mig helt paj.

Pysslandet för att få ihop vardagen känns svårt nog utan extrakrångel när man är en familj på 8 personer.

Till veckan får i alla fall lilltrollet börja inskolas på förskolan.

Det kommer att bli jättebra. Märker redan nu att hon vill va kvar när vi är där för att lämna storasyrran.

Sen kan jag återgå till att jobba fulltid istället för att försöka hinna med hela jobbet på hälften av tiden

Vovvebäbisen, som lyckades bryta benet i förrgår är på hemgång från djursjukhuset.

Klockan 4 får jag äntligen hämta hem vårt lilla yrväder.

7 tusen fattigare. Men man kan va glad att det finns försäkringar. Annars hade vi nog inte haft råd att hämta hem henne. 30 papp är ingenting jag hostar upp utan att det svider...

Jag är såååå glad att jag inte var med när det hände. Och ännu lyckligare är jag att barnen inte lyckades skada henne.

Det var en ren olyckshändelse. 

Men jag lider med min faster som tar på sig skulden. 

Hon är jätteledsen fast ändå kan jag inte tycka att det var hennes fel.

Det positiva i det hela är att min fasters dåliga samvete har gett oss så mycke hundvakt vi nånsin kommer behöva.

Och jag lovar, det passar mig alldeles utmärkt att ha en snäll pensionär som dagmatte!

Hon har ju ändå sin hund att gå ut med, så för hennes skull blir det nog ingen större skillnad.

Trevlig helg.

Och så hoppas vi på att nästa vecka blir väldigt många gånger bättre!!