en kväll av förtvivlan....

Läxläsningen och resten av skolan för sonen håller på att knäcka resten av familjen.

Jag känner mig bekymrad för sonens skull. Förstår hans frusteration över att ligga efter, förstår att 

han inte orkar hålla masken uppe på dagarna, när saker går imot honom.

För min egen del känner jag mig kränkt över lärarens antydan till att jag borde strukturera upp läxläsandet åt sonen.

Jag lovar, det är få barn i klassen som får så mycke hjälp. Om man ser på ena stora tjejen här hemma så har hon inte totalt sett ens fått så mycke hjälp som sonen får på en vecka sen hon började ettan(hon går i 7:an nu)

Alla behöver olika mycke hjälp, och jag vill hjälpa till, jag vill pusha sonen. Men det är orimligt att han ska sitta nästan alla sin fritid med läxor och vi ändå får höra att vi borde göra mer. 

Och vi sitter med honom, massor. Men behöver vi sitta mer är det ohållbart. 

Han har trots allt dokumenterat att han har läs och skrivsvårigheter och problem med inlärningsminnet. Kanske det helt enkelt är det som är problemet, inte att vi inte hjälper honom(Och hade det varit så lättfixat kanske de tom hade kunnat lärt in allt under skoltid, vad vet jag.... )

Hur man strukturerar upp läxläsandet vet inte jag. Jag är inte pedagog, jag kan bara försöka få honom till att använda samma inlärningsteknik som jag använde själv när jag gick i skolan. 

Finns det andra sätt borde kanske lärarna hjälp honom hitta en annan teknik, vad vet jag, men på nått sätt känns det som de borde va experter på det, medans jag har mer kundskap om hur man tillverkar stål....

Men vad vet jag, vi kanske har startat med hemundervisning.

Ikväll har jag i alla fall blivit mer eller mindre expert på Danmark(medans sonen kan det sisådär...)

I morgon blir jag lite smartare vad det gäller matten, och på tordag kör vi undervisning i engelsk grammatik.

Nu ska jag släng ner häcken i soffan en stund innan det är dags att gå och lägga sig.

Tvätten får vänta tills i morgon....

efter en frisk promenad ner till Öppna Förskolan och tillbaka.

Småtjejerna sover och deras stackars mor ska krypa upp i soffan med lilltrollets virkade klänning som nästan är färdig.

Konstigt att man bara kan snöa in på en hobby sådär.

Just nu är det stickning och virkning för hela slanten som gäller.

Mössor, raggsockor, halsdukar...

Men klänning är första gången jag ger mig på, men ingenting är omöjligt, eller hur!   

när jag läser mailet från min sons lärare, som antyder att vi borde hjälpa honom med läxa.

Och det säger hon till mig, efter en vecka när vi tragglat engelskaglosor på höjden, bredden och tvären.

Jag är säker, jag minns varenda en utantill, anstränger jag mig lite kan jag nog stava dom baklänges på engelska.

Men sonen, som inte kunnat träffa kompisar eller göra nått kul på hela förra veckan kommer säkert inte ihåg en enda.

Han klarade alla ord från svenska till engelska, med rätt uttal i torsdags kväll. Men helt plötsligt skulle han dessutom kunna stava, vilket han inte behövt tidigare.

Blev så arg här på förmiddagen att jag ringde upp specialpedagogen på skolan.

Hon tyckte att med sonens inlärningssvårigheter kan det inte ens förväntas att han ska kunna lära sig 20 engelskaord på en vecka. Och stava till orden var inte på tal att han ska klara av.

Så nu känns läget nått bättre. Känns alltid skönt att få stöd av nån!

När jag redan var upprörd passade jag dessutom på att ringa och boka tid till läkaren, för ett mindre brådskande ärende. Där meddelades jag att man inte kunde boka tid. De har bara tider för samma dag, och det är bara de mest akuta som får tid. Så då passade jag på att bli arg där oxå. Vilket resulterade i att jag och resten av familjen byter vårdcental. Okey om de sagt att jag får vänta 3 veckor för en tid, det hade jag accepterat. Men  jag kan ju inte ringa dit varje dag och tjata om tid och hoppas på att alla andra som ringt varit ännu mindre sjuka än mig(som mest måste träffa läkare för att få en remiss till specialistvård)

Nej, undra om jag ska ringa och bråka med barnomsorgstanten när jag ändå är igång.(Oj nu låter det som om jag bråkar med allt och alla, men det gör det inte. Det är bara så att ingenting som har med staten, landstinget eller på kommunen faller på plats av sig själv...)

Lika bra att ta allt idag och bråka med alla som måste bråkas med, så kan jag kanske få va på liiiiite bättre humör i morgon   

Varför ska han nödvändigtvis va pappa åt just mitt barn(jaja, jag vet, mitt val. Får skylla på tillfällig sinnesförvirring)

Allt han gör är att ställa till elände. 

Han har sina rättigheter, men han har ta mig fasen väldigt få skyldigheter.

Allt skyller han på mig, det är mitt fel att de har dålig kontakt, det är mitt fel att han inte tar sitt pappaansvar, det är mitt fel det mesta faktiskt.

Han kommer inte på möte på skolan, nej si han arbetar han minsann. Och han ska inte behöva ta ledigt, han betalar minsann underhåll (Men hallåå, intresse för din son då??!)

Att han inte tar mer ansvar påstår han beror på att jag inte skrivit på om gemensam vårdnad(Vilket beror på att han har supit bort sina chanser, han är och förblir alkolist även om han för tillfället är nykter, vad jag vet)

Att han träffar sin son alldeles för lite(han är sällan hemma på helgerna trots att sonen är där och får tillbringa sin pappatid med pappas väldigt snälla nya fru) beror på att jag inte låter sonen bo halva tiden hos pappan(Och det gör jag inte pga att pappan inte kan ta ansvar för nått och deffinitivt inte för sonen som behöver trugghet, fasta tider, rutiner och hjälp med läxor osv, tänker jag efter kan nog pappan ens ta ansvar för sig själv....)

Att han har möjlighet att häta sonen och göra saker med honom är inte bra nog.

Jag kan tycka att han som förälder borde hitta tid att umgås med sonen om han verkligen tycker att det är viktigt.

Men han har inte ens berättat hur han vill ha honom på semestern trots att sommaren är slut sen lång tid tillbaka.(Jag bad i april och maj att få veta så snart han visste hur han ville ha honom, sen sket jag i det...)

Jag vet att han bara kastar skiten på ig för att slippa känna sig dålig själv.

Och trots att jag inte tycker att jag gör fel så känner man sig dålig när man vet att sonen lider av det.

Men det är BARA 7 år kvar, sen är sonen myndig och får göra som han vill med sin relation med pappa.

att det ska löna sig att behålla sin barnomsorg under tiden man är mammaledig med småsyskon.

I min värld borde komunen uppmuntra de föräldrar som själv tar han om sina barn med att ordna dagisplats när man väl behöver platsen.

Nog för att de håller sin skyldighet att ordna barnomsorg men inte där jag valt. 

Och hade jag velat ha familjedaghem så hade jag ju givetvis sökt familjedaghem.

Har kommunen haft över 5 månader på sig att ordna två förskoleplatser så borde det väl inte va en omöjlighet.

Men nu förstår jag varför ALLA behåller förskoleplatsen under föräldraledigheten.

Nej, feltänk av de som bestämmer. Uppmuntra föräldrar att tar hand om sina barn själva!

har vi haft fest här i stugan. 

En riktigt trevlig fest, trevligt folk och gott vin

Nu är det måndag, och jag är fortfarande sliten pga partyt i helgen...

Tror detta har med åldern att göra   

Men men, nu dröjer det läääänge innan vi ställer till med party igen, jag lovar!

har man ändå röva bak, eller vad brukar man säga.

Precis så är det verkligen.

Hur man än försöker och anstränger sig för att va rättvis blir man alltid utpekad som orättvis i alla fall.

Och speciellt när man har barn åt olika håll är det svårt att va riktigt rättvis.

För om jag försöker va rättvis från min sida så finns det lik förbenat alltid nått barn här hemma som får mindre i alla fall.

Men det har blivit helt sjukt det här med att alla barn ska ha precis alla de nyaste och finaste sakerna.

Jag anser inte att det är riktigt nödvändigt. Dessutom är det inte helt säkert att barnen i fråga förstår hur mycke pengar en viss sak är värd, så risken att de ska komma bort eller gå sönder är rätt så stor.

Vi försöker att ge våra barn det de behöver. De ska inte va utanför på nått vis.

Men våra barn är långt ifrån de som har finast saker.

Jag vill inte att de ska ta för givet att de ska kunna ha de finaste mobilerna, eller alla spel osv.

Jag vill inte lägga en massa pengar på sånt. Jag vill lägga våra pengar på resor, och annat kul så barnen får uppleva saker.

Tänk hur mycke lättare det var när barnen var mindre och inte hade alla dessa önskemål.

Innan de insåg att inte alla får lika mycke jämt.

Undra hur gamla de ska va för att inse att det aldrig kommer att bli helt rättvist????

en person jag levde ihop med 5 år. Detta var för snart 15 år sedan.

Personen i fråga är en ung, väldigt trevlig dam.

Den här tjejen är storasyster till min älsta dotter. Alltså dotter till min första sambo.

Vi umgås flera gånger i veckan pga att vi har barn i samma ålder.

Hennes son är exakt 10 dagar äldre än min yngsta dotter.Och hennes dotter är ett halvår äldre än min lilltjej.

Egentligen en ganska underlig situation. Men jag tycker om tjejen i fråga, hon har en väldigt trevlig personlighet.

Hoppas att hennes lillasyster(alltså min dotter) blir likadan, även om de för tillfället är otroligt olika till sättet (men faktiskt rätt lika till utseendet )

Ibland undrar jag hur livet sett ut om jag inte lämnat min första sambo.

(Inte för att jag vill byta ut min nuvarande man, honom håller jag hårt i, han är den absolut bästa för mig)

Vad hade jag haft för relation till den här tjejen då?

Hade jag varit farmor till hennes barn (Hmmm, låtsasmormor hade varit en fin 35års present  )

Jag misstänker i alla fall skarpt att jag inte hade haft jämnåriga barn med henne om så hade varit fallet....

Tänk vad trist att inte fått uppleva allt om igen. Tur att jag träffade min man och började om från början!