efter jobb och pysslande för att få ihop barn och hundvakt inför veckan.

Jaja, vi får se från dag till dag hur det löser sig.

Ärligt, jag vet inte hur jag ska stå ut med min skadade hundvalp instängd ett par månader till.

Idag bet hon sig genom hundburen, efter att ha ylat och gnällt i en evighet.

Min mamma var i alla fall snäll nog att komma och hämta hem henne till sig. 
Ska kolla om det går bättre när hon bara har EN person runt sig, istället för en hel familj.

Känns jättetaskigt att lämpa över ansvaret på mamma, men vem vet, mamma kanske uppskattar 

lite pudelsällskap när hon sitter ensam.

Känns som den här dagen aldrig kommer att ta slut.

Önskar att det känns lite lättare i magtrakten, men dåligt samvete finns det gått om just nu.

Hur man än försöker fixa och dona så är det aldrig bra nog.

Det är alltid nån som inte är nörj, är det inte barnen så är det gubben eller hunden.

Det är i alla fall härligt att va tillbaks på jobbet.

Får se hur länge den känslan håller i sig.... =)